Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Till skillnad från i flera andra länder handlar valrörelsen om nya satsningar, inte om åtstramningar eller skattehöjningar.

Den svenska ekonomin utvecklas väl, men i omvärlden hörs nya varningar om hotad uppgång. Efter valet kan regeringen åter ställas inför ett besvärligt läge.

Annons
Pengar att spendera. Finansminister Anders Borg (M) och finansministerkandidat Thomas Östros (S) har, till skillnad från politiker i andra länder, pengar att utlova genom stabila statsfinanser och god tillväxt.foto: scanpix

Socialdemokraterna fortsätter att tala om regeringens misslyckade ekonomiska politik. I går lyfte Socialdemokraternas finansministerkandidat Thomas Östros på ett torgmöte i Västerås fram SCB:s senaste rapport och talade om 100 000 fler arbetslösa.

Men SCB:s siffror visade egentligen, för den som inte är inne i febrig valspurt, att arbetslösheten på 7,4 procent är lägre än den samlade ekonomkåren hade spått.

Trenden för sysselsatta är enligt TT uppåtgående medan den för antalet arbetslösa är nedåtgående. Prognoserna för svensk tillväxt de närmaste åren är goda, Konjunkturinstitutet spår fyra procents tillväxt i år och 3,4 procent nästa år.

Socialdemokraterna framstår mest som gnälliga när de inte förmår erkänna att svensk ekonomi är inne i en snabb återhämtning och att statsfinanserna är bättre än i andra jämförbara länder.

Föga förvånande är den borgerliga regeringen desto ivrigare att tala om hur bra det går för Sverige. Finansminister Anders Borg talade på ett valmöte om att nu kommer ”konjunkturtåget” och då får människor chansen att komma tillbaka till arbetsmarknaden. Målet var full sysselsättning, det vill säga att alla som vill och kan yrkesarbetar.

Därför handlar den svenska valdebatten om vem som kan satsa mest på högre utgifter eller sänkta skatter. Partierna är ändå, visa av tidigare bittra erfarenheter, försiktiga med yviga löften. Men till skillnad fråni flera andra länder handlar valrörelsen om nya satsningar, inte om åtstramningar eller skattehöjningar.

Det borde dock inte gå att tänka bort läget i omvärlden. Och det är skakigt. Arbetslösheten i USA biter sig fast och där kommer krav på nya statliga satsningar för att hålla uppe sysselsättningen. Andra varnar för att USA inte har råd att fortsätta med sitt stora budgetunderskott.

I Europa har flera länder beslutat om kraftfulla åtgärder för att få bättre balans i statsfinanserna. I några fall har det, som för Grekland eller Irland skett under galgen. I andra fall, som Storbritannien, åtstramningarna skett för att undvika att hamna under samma galgen. Men i länder som Tyskland handlar det inte om några akuta kriser, utan om en önskan att likt Sverige få bättre statsbalans över en konjunkturcykel.

Internationella valutafonden IMF och Arbetsorganisationen ILO har varnat för att åtstramningarna kan leda till fortsatt hög arbetslöshet och till sociala oroligheter när många ungdomar tappar tron på samhället. De institutionerna ligger närmare Obama-administrationen och mer vänstersinnade ekonomier i USA, som hellre stimulerar ekonomin än bekämpar underskott.

Centralbanker och de flesta beslutsfattarna i Europa är å sin sida övertygande om att stora underskott måste undvikas och att dessutom snarare hindrar tillväxt och framtidstro.

Oavsett vem som har rätt kan de närmaste åren bli skakiga. Dagens ganska idylliska svenska debatt om var pengarna skall satsas kan bytas i svårare avvägningar.

Den borgerliga alliansen lotsade Sverige genom krisen, medan de rödgröna partierna ständigt talade om för lite och för sent. Det är i sig goda skäl för att ge dagens regering förnyat förtroende med egen majoritet.

Mer läsning

Annons