Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Ungdom innebär inte i sig förnyelse och uppbrott.

Partier med färre medlemmar, snabbare personomsättning och färre politiska nivåer gör det lättare för yngre att nå politiska topposter i Sverige än i andra länder.

Annons
Äldre förnyare. Den framgångsrike Gösta Bohman var nästan 60 år när han valdes till partiledare för Moderaterna.

Valberedningens nominering av 28-åriga Annie Lööf som ny partiledare och valet av det lika gamla språkröret Gustav Fridolin i Miljöpartiet har lett till en diskussion om erfarenhet har satts på undantag i jakt på ungdomlig entusiasm. Den förre KD-ledaren Alf Svensson menar att det i dag är svårt att nå politiska topposter för den som är över 40 år.

Det låter som en kraftig överdrift, Mona Sahlin var 50 år när hon tillträdde och den nye ledaren för Socialdemokraterna Håkan Juholt 48 år.

Alf Svensson var för övrigt bara 34 år när han tillträdde 1973, men stannade å andra sidan desto längre som partiledare. Däremot tycks det stämma att genomsnittsåldern för partiledarna har fallit. Enligt Sydsvenska Dagbladet är den i dag drygt 41 år, och då har inte 54-årige Lars Ohly bytts ut ännu. 2001 var genomsnittsåldern 50,6 år och 1961 var den över 60 år.

En viktig förklaring till den sjunkande genomsnittsåldern ligger i att partiledarna byts oftare. 1961 hade flera suttit sedan 1940-talet. Tage Erlander eller Bertil Ohlin var inte så gamla när de valdes. I dag tycks partiledare bli utbytta efter ungefär tio år, om de inte som Mona Sahlin misslyckas och får avgå tidigare.

Partierna har färre medlemmar än förr, vilket gör det lättare att avancera snabbt. Talet om att man behöver brygga kaffe i åratal för att få uppdrag är en lika felaktig som envis vandringssägen.

Jämfört med större federala länder har Sverige färre beslutsnivåer. I USA är det vanligt att först sitta i en delstatsförsamling innan det är dags att försöka bli vald till en federal post. Då är det inte så konstigt att de som vill nå den högsta federala posten som president oftast är lite äldre. (Annie Lööf hade för övrigt inte kunnat bli president om hon hade varit amerikan, författningen kräver att presidenten ska vara minst 35 år).

Även yngre kan ha hunnit bli erfarna i politiken. Det gäller både Lööf och Fridolin. Lööf sitter i riksdagen och har suttit i ungdomsförbundets presidium. Fridolin var politiskt ”underbarn” och rekordung riksdagsledamot. Efter en kort tid utanför partipolitiken var han tillbaka. Så även yngre personer kan vara erfarna politiska rävar.

Det är inte heller så att ungdom i sig innebär förnyelse och uppbrott. Moderaterna valde 1970 den nästan 60-årige Gösta Bohman till partiledare. Därmed inleddes en framgångsrik förnyelse av partiet, som på knappt tio år gick från att vara det minsta borgerliga partiet till att bli det största.

Det gäller därför inte att sätta likhetstecken mellan förnyelse och ungdom, eller mellan erfarenhet och äldre. I den mån de allt yngre partiledarna alls är ett problem handlar det om att de numera inte sitter längre än runt tio år. När de avgår är de bara 40 eller 50 år och borde kunna ha många år kvar i politiken. I synnerhet som de flesta politiker numera talar om att vi behöver arbeta längre upp i åldern.

Partierna behöver också bli bättre på att låta personer som kommer in senare i livet göra politisk karriär. Annars hinner dessa inte skaffa sig nödvändig erfarenhet för de tyngsta uppdragen. Det ska inte krävas politisk aktivitet sedan tonåren för att kunna bli aktuell som partiledare.

Mer läsning

Annons