Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Välfärdspartiet är ett annorlunda grepp och det markerar att man till viss del har förändrats.

Att kalla sig för Välfärdspartiet under en dag räcker inte. Vänsterpartiet måste visa att vill förändra sig och att man tänker framåt.

Annons
Osäkert kort. Lars Ohly talade på måndagskvällen i Almedalen. Han ogillas av många och frågan är om han kommer att hjälpa eller stjälpa Vänsterpartiet. foto: scanpix

I går var det Vänsterpartiet som stod för underhållningen i Almedalen där politikerveckan är i full gång. Det var en viktig dag för partiet som den senaste tiden synts förvånansvärt lite i medier och debatter. Men nu, äntligen, skulle man få komma ut i rampljuset och visa upp sig…

Redan innan programmet drog igång gick partiledningen ut med att Vänsterpartiet dagen till ära hade bytt namn till Välfärdspartiet. Anledningen var att ta patent på välfärdsfrågorna samt att skapa ett jippo för att väcka lite extra uppmärksamhet. Framför allt verkade partiet vilja understryka att man vill främja ett samhälle utan vinstintressen.

På sätt och vis var namnbytet ett smart drag. Vänsterpartiet har uppenbarligen upptäckt att frågor som rör välfärden är viktiga för dess väljare och att man här har en chans att sticka ut från de andra partierna.

Dessutom kan namnbytet ses som starten på något nytt. Välfärdspartiet är ett annorlunda grepp och det markerar att man till viss del har förändrats. Namnet beskriver också på ett bra sätt en modern ideologi som tar avstånd från extremvänstern.

Det är bara synd att man inte gick hela vägen. Tyvärr räcker det inte med att byta namn för en dag. Man kan inte förneka att partiet har ett tungt bagage, som bland annat består av en kommuniststämplad partiledare. Därför är det hög tid att Vänsterpartiet en gång för alla gör upp med sin historia.

Kort sagt behöver partiet en makeover i både bildlig och bokstavlig bemärkelse.

För det går dåligt för Vänsterpartiet. Enligt en opinionsundersökningfrån Retriever och Synovate överväger endast var tjugonde väljare att rösta på partiet. Tre av fyra ser inte ens Vänsterpartiet som ett alternativ.

Till råga på allt gjorde flera andra partier sitt bästa för att smutskasta Vänsterpartiet när nu möjligheten gavs. Den förra partiledaren Gudrun Schyman, som numera är talesperson för Feministiskt initiativ passade i ett utspel i Aftonbladet på att kritisera Vänsterpartiets taktik för att uppnå jämställda löner. Hon menade att Vänsterpartiet inte vågar utmana facken och bilden av mannen som familjeförsörjare. Därmed angrep hon en av Vänsterpartiets hjärtefrågor när partiet var som mest sårbart.

Folkpartiets talesperson i utrikespolitiska frågor, Fredrik Malm, gjorde också sitt bästa för att sabotera för Vänsterpartiet. I en debattartikel i Dagens Nyheter redogjorde han för hur partiets biståndsorganisation Vänsterns internationella forum (VIF) har gett miljontals kronor till revolutionära partier i bland annat Colombia och på Filippinerna.

Även om mycket av den kritik som framfördes under gårdagen är befogad kan man tycka att det är tråkigt att Vänsterpartiet aldrig får chansen att lämna sitt förflutna bakom sig. På förmiddagen höll vänsterpartisten Ali Esbati ett seminarium med titeln Konsten att slå på den som ligger som handlade om vården och omsorgen. Kanske är det ett bra sätt att beskriva Vänsterpartiets egen situation?

Nu är partiets 15 minuter i rampljuset över för den här gången. Dessvärre är det tveksamt om man lyckades utnyttja dem så bra som man borde ha gjort.

Mer läsning

Annons