Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Valutaunionen får inte bli ett mål i sig. Därför borde det finnas beredskap för att Grekland lämnar euron.

Grekland hade behövt lösa sina allvarliga ekonomiska och politiska problem även utan euromedlemskap. Men nu tycks folkmajoriteten både vilja behålla euron och avvisa de hårda kraven från EU.

Annons
Ständiga protester. Demonstrationerna avlöser varandra i Grekland, men deltagarna har lättare att säga nej än att visa på egna alternativ för hur krisen ska lösas.foto: scanpix

Det grekiska dramat fortsätter oavbrutet. Nyligen kom positiva signaler om en uppgörelse om att privata långivare skulle skriva av skulder och att den grekiska regeringen skulle gå med på ytterligare åtstramningar. ”Gå med på” är dock i detta fall en förskönande omskrivning för ett diktat om att annars blir det inga nya stödlån från eurogruppen och då går Grekland i statsbankrutt inom kort.

Det är bittra piller Grekland måste svälja. Minimilönen ska sänkas med 20 procent, ekonomi och arbetsrätt avregleras, 15 000 offentligt anställda ska förlora jobbet och pensionerna sänkas. Det är utöver redan tidigare åtstramningar.

Greklands ekonomi har redan krympt i flera år. Industriproduktionen faller. Arbetslösheten är över 20 procent. Ungdomsarbetslösheten har nått 48 procent. Här i Sverige talar vi om kris och kräver krafttag när ungdomsarbetslösheten är 20–25 procent. Allt fler yngre greker ger upp och flyttar utomlands.

Risken finns att nya åtstramningar är fel medicin, och att den leder till förlängd sjukdom i stället för tillfrisknande. Men EU anser inte att det finns något alternativ. Grekland är överbelånat och tidigare åtgärder har inte blivit de avsedda. Byråkrati, folkligt motstånd och korruption har gjort att tidigare utfästelser om åtstramningar och om att sälja statliga företag inte infriats.

Därför är eurozonen stenhård den här gången. Grekland ska ha val i april, men nu krävs skriftligt från alla politiker att de måste följa allt i uppgörelsen oavsett hur det går i valet. Det talas om att skicka ned fler utländska inspektörer för att se till att skatter drivs in och att åtgärderna verkligen genomförs. En annan idé är att sätta alla stödlånspengarna på ett särskilt konto så att EU kan kontrollera att de bara används till att betala av lån.

Det visar hur stor misstron mot Grekland är. Grekland skulle i praktiken blir ett protektorat. Väljarna är å sin sida redan missnöjda. Det tidigare styrande socialistpartiet Pasok har gått från 44 procent till dagens stöd på 8 procent!

Det folkliga missnöjet kunde tolkas som krav på att lämna euron. Men så är det inte. Två tredjedelar vill vara kvar i valuta-unionen.

Här behöver väljarmajoriteten bestämma sig. Den kan inte både avvisa EU:s krav och fortsätta som euromedlem. Vill Grekland behålla euron och undvika kaos måste den beska medicinen sväljas.

Övriga eurozonen och EU centralt har å andra sidan sagt att ett grekiskt utträde inte kommer på fråga. Det är en rigid inställning. Valutaunionen blir ett mål i sig i stället för ett medel att öka människors välstånd.

Därför borde det finnas beredskap för att Grekland lämnar euron. Nu utmålas ett utträde som en enorm katastrof. Men länder har lämnat valutaunioner förr. Det vore mer konstruktivt att i ställer skissa på alternativ som gör problemen så små som möjligt.

Grekland skulle inte komma undan smärtsamma beslut även utanför euron om landet verkligen vill lösa de svåra under-liggande problemen. Men varken övriga euroländer eller Grekland tjänar på att ytterligare nedskärningar kommer genom diktat från Berlin eller Bryssel.

Mer läsning

Annons