Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Vart tog våra riktiga samtal vägen?

Det är dags att hämta tillbaka ord som skapar gemenskap och tillit. Det talade och det skrivna ordet är nyckeln till varje människas framtid.

Annons
Stillhet. Ljus och böcker kan ge utrymme för stillhet och eftertanke.

En människa ringer upp en vän för att få någon att prata med. Någon som kan dämpa en oro, bryta en ensamhet.

Och får det korta svaret: – Kan du inte skicka ett SMS i stället? Det blir inget samtal. Det blir ett par klick bland tusen andra.

Dag och natt landar korta budskap i våra datorer och mobiltelefoner. Det blir en vana att läsa ett till. Och ett till.

Vi har svårt att värja oss, fast de ofta ger varken tröst eller uppmuntran. Vi byter bort gemenskap mot halvt anonyma elektroniska telegram.

Ingen ser den andra i ögonen. Hat och försåt får fritt spelrum. Det brukar sägas att den som har en bok aldrig behöver somna ensam. Men boken förmår bara vara en god vän till en som kan läsa den.

Alla har inte läst en hel bok. Eller fått lyssna till en riktig berättelse.

Många barn i vårt välordnade Västmanland får aldrig höra en saga hemma. Samtalen i köket är så fattiga på ord och ordvändningar att barnen får svårt att uttrycka klart vad de vill säga, när de kommer ut bland andra.

Barn som ingen lyssnar till och knappast någon talar med utlämnas till sina egna tvivel, sin egen oro, sin rädsla för vad som ska hända härnäst. Deras öppna blick, deras tillit till sin egen person, allt detta smular ensamheten sönder.

De börjar förlora hoppet. Forskare har funnit att barn som i stället redan när de är små får delta i vanliga samtal hemma, lär sig hantera ord och uttryck tidigt lättare tar sig fram i livet än barn från ordfattiga hem.

Det talade och det skrivna ordet är en nyckel till varje människas framtid.

Man kan fråga sig om vi ger oss – och våra barn och barnbarn – tid att försöka resonera och förklara saker och ting för varandra med ord som verkligen har innehåll.

Inte bara slarviga tillrop och arga förmaningar. Det kostar inte så mycket att leta fram ur minnet levande ord och uttryck som vi själva en gång fick lära oss, men som vi har tappat på vägen, därför att de inte får plats i en mejl eller ett SMS.

Låt oss hämta tillbaka ord som skapar gemenskap och tillit, även när vi är snarstuckna och lättstötta av trötthet och leda. Det är på oss vuxna det hänger att ansa de tankar och känslor som barn i våra familjer, i vår trappuppgång, i vårt kvarter har inom sig.

Det är vi som med våra tankar och ord kan hjälpa dem att få hoppet tillbaka. Just nu i jul kan det handla om att ge ett barn den hoppets tro som en gång föddes i en enkel krubba i Betlehem.

Mer läsning

Annons