Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Makar får inte gemensam sista vila

Kyrkorådet i Sura församling säger nej till en anhörig som önskar flytta en begraven mans aska till minneslunden, där hans maka nu finns.

Annons
Eva Rimm, kyrkoherde Surahammar.

De båda makarna, som bodde i Sura församling, får ha sin sista vila på varsitt håll.

I beslutet från kyrkorådet står att de avslår förfrågan på grund av att den anhöriga inte är innehavare av gravrätten, men i botten finns även en lag - begravningslagen.

Redan 1992 lämnade makan in ett önskemål om att hennes makes aska skulle grävas upp och flyttas från gravplatsen till minneslunden, där hon själv ville ha sin sista viloplats.

Makan fick godkännande av sitt önskemål av dåvarande ordförande i kyrkogårdsnämnden. Efter makans död sommaren 2010 ville alltså en anhörig följa upp beslutet från 1992.

- Men beslutet för 18 år sedan var felaktigt. Enligt begravningslagen får man bara i särskilda fall gräva upp en grav och flytta askan i den, säger Eva Rimm, kyrkoherde i Sura församling.

Begravningslagen började gälla 1990/91. Dessförinnan prövades flyttningar av gravplatser av Regeringsrätten.

Lagen är restriktiv kring bestämmelser om förflyttning av gravsatt aska. Det är för att slå vakt om gravfriden.

Eva Rimm förklarar att svårigheterna med att få flytta en urna från en gravplats till en minneslund även beror på att det är olika gravformer. Minneslund är en så kallad anonym grav, medan en grav är privat.

–Som det ser ut nu kan vi inte heller säkerställa att makens önskan inte var att ha sista vilan i grav, säger Eva Rimm.

Mer läsning

Annons