Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

"Hon har aldrig kunnat dansa"

(Uppdaterad 16.15) Under måndagen fortsätter rättegången mot det Västeråspar som åtalats för mångmiljonbedrägerier med assistansersättning.

Annons
I parets familjealbum finns bland annat en bild på kvinnan på ett kryssningsfartyg.

Rättegången, andra dagen av fyra planerade, fortsätter där den avslutades förra veckan med att åklagaren fortsätter förhöret med den åtalade 38-årige mannen.

Sedan ska de båda åtalades försvarsadvokater få ställa sina frågor till mannen innan uppmärksamheten riktas mot den 39-åriga kvinnan.

Samma sak gäller då med henne; först ska hon inför rätten förhöras om sin roll i de påstådda bedrägerierna innan det blir försvarsadvokaternas tur.

Torsdagen, nästa inplanterade rättegångsdag, innebär förhör med flera vittnen, varpå rättegången planeras avslutas måndagen den 25 juni.

Emellertid började andra rättegångsdagen med att rättens ordförande förutskickade en ytterligare rättegångsdag nästa vecka eftersom försvarsadvokaterna anmält flera nya vittnen som ska höras.

Som vlt.se tidigare berättat kommer mycket att kretsa kring frågan om hur sjuk den åtalade kvinnan var då hennes make uppbar mångmiljonbelopp - drygt fem miljoner kronor - som hennes personlige assistent.

Halt på grund av medfött höftfel, men klarade av ett normalt liv med arbete i sin och makens kiosk, skötsel av barn och hushåll, och rörliga fritidsaktiviteter, enligt åklagaren som hittills stött sig på filmer och bilder vilka tagits av såväl polisens spanare som maken.

Mycket svårt allmänpåverkad av ständiga smärtor, med väsentliga svårigheter att förflytta sig korta sträckor, i behov av rullstol utomhus, passning och daglig skötsel inklusive toalettbestyr, enligt paret.

Under torsdagen kommer vittnen att kallas till stöd för bådas påståenden.

Måndagens åklagarförhör har inletts med att statsåklagare Bengt Kulin ställer frågor kring det faktum att kvinnan stått antecknad i personalliggaren i en restaurang maken drivit en kortare tid, dock med hustrun som formell företrädare.

- Banken krävde att min hustru skulle ha en inkomst för att vi skulle få ta lån för att köpa huset, svarade maken och tillade att han också genom att hustrun fanns i restaurangen ville få henne att komma ut och se annat än hemmets fyra väggar.

Något arbete ska hon dock, enligt maken, inte ha utfört.

Vittnen, som ska höras på torsdag, får berätta om hur det egentligen förhöll sig - om kvinnan arbetade eller inte.

Maken har också under morgonen fått frågan hur det kommer sig att han i tidigare kontakter med myndigheterna angivit att hela familjen varit frisk.

- Jag har svårt att svara på dina frågor med "ja" och "nej", jag måste få berätta, bad mannen.

På fråga från rättens ordförande nekade dock mannen till att ha angivit att hela familjen inklusive hustrun varit fullt friska.

Åklagaren ställer också frågor kring flera av bilderna som tagits på kvinnan i fritids- och utflyktssammanhang.

Bland annat en stillbild där kvinnan till synes dansar.

- Har (den 39-åriga kvinnans namn) någonsin kunnat dansa? frågade åklagaren.

- Hon har aldrig kunnat dansa. Kortet är taget vid någon bröllopsfest där hon ställde sig så, hon stod stilla, svarade mannen.

Medan maken svarade på åklagarens frågor visade den 39-åriga kvinnan tecken på tydlig smärtpåverkan i den speciella stol hon sitter i.

Stolen anskaffades till rättegången så att kvinnan med hennes höftfel - som inte är omstritt till sin existens - skulle kunna sitta i rättssalen.

Åklagaren fokuserar också på en bild på kvinnan, med barnvagn, under en förstamajdemonstration på Djäkneberget. Vidare en bild på kvinnan i ett badhus.

Åklagaren frågar hur kvinnan förflyttat sig, hur hon bytt om till baddräkt och hur hon tagit sig fram och tillbaka till de olika aktiviteterna.

Vidare frågar åklagaren om bilder på kvinnan ombord på en av Viking Lines kryssningsfartyg.

Mannen svarar på samtliga frågor att han skjutsat sin hustru, att hustrun inte rört sig på det sätt åklagaren påstår, och att exempelvis bilder på hustrun där hennes hår fladdrar inte beror på att hon varit i rörelse, utan att vinden blåst håret.

Åklagaren frågar om varför kvinnan var vid makarnas kiosk, där polisens filmer visar att hon går runt, visserligen haltande men dock rörlig.

- Under hela året har man filmat henne tre-fyra gånger. Man har inte sett henne oftare än så, menade mannen.

- Hur många gånger vistades (den 39-åriga kvinnans namn) i kiosken? frågade åklagare Kulin med anledning av filmerna som visat henne i och utanför makarnas kiosk i Västerås.

- Jag brukade ta henne med mig till kiosken, det fanns en soffa där, då hon behövde vila sig.

Åklagarsidans frågor avslutades med mer ifrågasättande kring olika uppgifter i myndighetsdokument och journaler, vilka sammantaget enligt åklagarsidan visat att kvinnan inte alls varit så hjälpbehövande.

Den 38-årige mannens försvarsadvokat Hans Greijer har frågat sin klient om flera av de uppgifter som framkom redan under första rättegångsdagen.

Främst om hur det gick till då mannen fick kontakt med representanten för makans ursprungliga assistansbolag, en man som inte funnits tillgänglig för polis, åklagare eller försvarsadvokat.

Många av uppgifterna som stått i ansökan om assistans har i själva verket, enligt mannen, varit dikterade av representanten som fick fullmakt av makarna att företräda dem i kontakten med Försäkringskassan om assistansfrågor.

- Han har inte beskrivit fakta om hennes behov av hjälp, framhöll mannen. Exempelvis har representanten enligt mannen överdrivit vissa av hustruns behov medan han inte skriftligen tagit med andra hjälpbehov hustrun hade.

Mannen menar att representanten lurat honom och hustrun, och dessutom lagt beslag på större del av ersättningen från Försäkringskassan än vad som varit rimligt.

Assistansbolaget har rätt till viss ersättning som mellanhand mellan Försäkringskassan och maken som av assistansbolaget anställd personlig assistent. Men maken menar att representanten lagt beslag på stora summor.

Vidare sade mannen att han aldrig blivit ordentligt upplyst av Försäkringskassan om vilka regler som gäller.

Även advokat Greijer frågade mannen om hur han fick tiden att räcka till då han både drev kiosk och vårdade hustrun som hennes anställde personlige assistent.

- Så fort min hustru ringde mig och behövde hjälp låste jag kiosken och åkte hem. Fem-sex gånger varje dag. Någon gång åtta-nio. Jag kunde också ha kiosken stängd en hel dag, svarade mannen.

Kvinnan ringde, enligt maken, honom med önskemål om allehanda hjälp, från personliga bestyr till sällskap och promenader.

Det var också syftet med att ta med hustrun till kiosken: ge henne sällskap, sade maken.

Rätten avgjorde, innan man började med kvinnans förhör, en fråga om det pågående brottmålet är rätt forum att avgöra frågan om eventuell återbetalning av de miljoner som betalats ut till paret.

Eller om den frågan borde avgöras genom beslut från Försäkringskassan, som i sin tur kan överklagas till förvaltningsrätt, kammarrätt och Högsta förvaltningsdomstolen.

I klartext: kan tingsrätten - om den finner paret skyldig - döma paret till återbetalning, förutom den påföljd en fällande bedrägeridom medför?

Rätten återkommer till frågan senare.

Statsåklagare Bengt Kulin inledde förhöret med kvinnan genom frågor om hennes bakgrund och skolgång. Den senare har enligt kvinnan varit bristfällig och omfattat ett fåtal år i grundskola, där hon även gått om någon klass.

Hon har även enligt egen utsago svåra läs- och skrivsvårigheter. Det faktumet kan ha påverkat hennes möjligheter att förstå information och blanketter från myndigheterna.

Kvinnan konfronterades med uppgifter om att hon arbetat 400 dagar på Samhall.

- Det är en missuppfattning; det var 40 dagar. Jag fick besvär av kylan på jobbet (i storkök, anm) och kunde inte fortsätta.

- Om jag får berätta detaljerat hur mitt liv är, så kommer det att ta många timmar. Men då kommer ni att förstå hur jag har det, förklarade kvinnan inför åklagarens detaljerade frågor om hennes hälsotillstånd.

Kvinnan menar att det är de ständiga smärtorna och värkmedicinen som förorsakat hennes inaktivitet:

- När jag tar tabletterna förlorar jag all kraft jag hade innan, sade hon.

Åklagaren frågade om ett läkarutlåtande från 2006 som talat om förbättringar:

- Jag har haft smärtor från födseln.

- Men svara på frågan; har det blivit bättre eller sämre med åren? frågade åklagare Kulin.

- Det har blivit sämre. Jag har ont, men det går att stå ut med smärtan, svarade kvinnan.

Åklagaren:

- Vad tar du för tabletter?

Kvinnan:

- Jag kan inte namnen på tabletterna jag tog förr. Idag tar jag bara Alvedon.

Åklagaren:

- Om du har så ont, varför tar du inte kraftigare, receptbelagda tabletter?

Kvinnan:

- Den 14 mars i år var jag hos doktorn och bad om mer smärtstillande, men doktorn bad mig undvika de starka smärtstillande tabletterna.

Därefter övergick åklagaren att fråga om rullstolen som enligt assistansansökan krävdes för all förflyttning inne och ute.

Kvinnan medgav att hon bara använt rullstolen två-tre gånger de senaste åren, bland annat för att hon var rädd för att gå upp i vikt och bli svag i benen om hon använde rullstol.

Åklagaren:

- Varför satt du i rullstol när du besökte familjeläkare?

Kvinnan:

- Då var jag mycket sjuk.

Åklagare Kulin frågade därefter om den anmärkningsvärda omständigheten att kvinnan ansökt om körkortstillstånd och i den ansökan angivit att hennes ena ben är kortare än det andra, men att hon inte "har svårt att ta sig fram på något sätt".

- Jag är 39 år gammal idag, jag vill så gärna ha körkort, även om jag har de besvär jag har, svarade kvinnan.

Intyget skrev för övrigt inte kvinnan själv, sade hon. Det var en vän som författade det efter att ha frågat henne om hennes hälsotillstånd.

Åklagare Kulin frågade kvinnan om hur hon fick reda på hur man kan få assistansersättning.

- Jag har inte fått några pengar.

- Men (makens namn) fick pengar.

- Ja, han fick ersättning för utfört arbete.

- Men hur fick du reda på att du var berättigad till assistansersättning?

- Hemtjänsten (kvinnan hade hemtjänst innan hon fick personlig assistans) kunde inte hjälpa mig med allt jag behövde få hjälp med.

Därefter knöts kontakter med representanten för det ursprungliga assistansbolaget - en man som figurerat flitigt i hennes makes vittnesmål.

Som tidigare nämnts har inte den representanten kunnat nås av någon av parterna inför rättegången.

Åklagare:

- Kommer du ihåg vem som lämnade uppgifter om ditt hjälpbehov då Försäkringskassan kom på hembesök?

Kvinnans svar gick ut på att det var representanten för assistansbolaget. Hon hörde inte vad representanten sade till Försäkringskassan senare.

- Jag har fått dem upplästa för mig, men än idag förstår jag inte vad som står i handlingarna. Såvitt jag förstått står saker och ting i handlingarna som inte borde stå där, medan saker som borde finnas där inte finns med.

Åklagaren:

- Tycker du själv att du fått för mycket ersättning? Du har ju sett handlingarna, tycker du att ditt vårdbehov varit överdrivet i dem?

- Såvitt jag förstår har de betalat ut fem miljoner kronor sedan jag skrivit på handlingarna. Men en och en halv miljon har gått till (representantens med fleras namn), en miljon har gått till skatt och andra utgifter. min man har inte fått mer än två och en halv miljon under åren.

Åklagaren:

- Tycker du själv att du behövt nio timmars assistans per dygn?

Kvinnan:

- (Makens namn) har jobbat betydligt fler timmar än så.

Åklagaren:

- Du har ju själv sett handlingarna, tycker du att ditt behov är överdrivet?

Kvinnan:

- Jag tycker inte det varit för många timmar (i assistans, anm). Om ni tycker att det varit för många timmar får ni dra ner på dem.

Åklagaren:

- Tycker du att (representantens namn) överdrivit ditt hjälpbehov?

Kvinnan:

- Såvitt jag förstått och som jag fått handlingarna upplästa för mig, så är det överdrivet att jag behövt hjälp med toalettbestyr varje gång. Det stämmer inte att jag behöver hjälp för att bäras mellan stolar.

Vidare har det enligt kvinnan varit överdrivet hjälpbehov vid tandborstning och vid måltider.

- Men jag har faktiskt rätt att använda rullstol.

Åklagaren frågar därefter om besöket från Försäkringskassan i november 2010 då det står att kvinnan behöver rullstol för att förflytta sig inne och ute, och att hon endast kunde gå kortare sträckor med stöd från annan person.

Åklagare Kulin fick trots åtskilliga frågor inte svar på exakt hur det gått till då makarna träffade Försäkringskassan och vem som sagt vad om kvinnans hjälpbehov.

Eventuellt kommer den frågan att få svar vid de kommande vittnesförhören med läkare och personal från Försäkringskassan.

Åklagaren frågade därefter kvinnan om hur hon klarade sig i makarnas villa i två plan, och hur mycket av hushållssysslorna hon klarar av.

Av bilderna från husrannsakan, som visades för rätten förra rättegångsdagen, fanns inga synliga handikappanpassningar i kök, badrummet med bubbelbadkar, duschrum med tvättmaskin, trappa eller sovrum. Samt hur kvinnan setts röra sig på polisens spaningsfilmer.

Åklagare:

- Har du någon kommentar till filmen där man ser dig gå med barnvagn från Punkt upp mot H?

- Jag måste vila mig tre gånger varje halvtimme, finns ingen stol får jag stöd av barnvagnen.

- Har du några kommentarer till den filmsekvensen?

- Jag hade ont. Under den tiden tog jag fyra Alvedon och fick stöd av barnvagnen.

Åklagaren frågar också om filmen då polisens civilklädda spanare beställde hamburgare av kvinnan, som vid tillfället till synes relativt obehindrat arbetade i makarnas kiosk.

- Hur många dagar har det skett?

- Ofta har jag följt med (makens namn) dit, men jag har sällan jobbat där. Jag har inte varit där för att jobba.

I stället har kvinnan suttit på kioskens stolar eller legat på dess soffa. Hellre än att bara sitta hemma sysslolös.

Kioskens öppettider var också enligt kvinnan flytande, på grund av hennes hälsotillstånd då maken behövde sköta henne samt hämta och lämna barn från skola och förskola under kioskens ordinarie öppettider.

Åklagaren uppehöll sig över de tidsredovisningar som maken redovisat om den tid han enligt dem lade ner som hennes personlige assistent.

- (Representantens namn) sade åt oss att skriva under.

Åklagaren:

- Har du någon uppfattning om vad det stod på dem?

- Jag förstår inte vad du menar...

- Det här exemplet: "Assistanstid: 268 timmar". Förstod du det?

- De timmar min make sagt att han arbetat har han arbetat. Men jag vet inte hur många timmar det stod.

Åklagaren:

- Var det blanka papper som kom till er?

- Fakturor för 12 månader skickade han (representanten, anm) i bunt till oss. "Du får skriva under och skicka tillbaka till oss", sade han.

Även flera av de efterföljande assistansbolagen gjorde på samma vis, enligt kvinnan:

- Jag har bara skrivit under, jag vet inte.

Därefter uppstod en ordväxling om blanketternas ifyllande "på heder och samvete".

Åklagaren:

- Om jag tar ett exempel...

Kvinnan:

- Det där är inte min underskrift.

- Kan du visa på någon som är din underskrift?

- ... det här är inte mitt...

- Kan du peka på någon du h a r skrivit under.

- Tre, fyra av dem är inte mina. Den här är det.

- Du känner till att du lämnat de här uppgifterna på heder och samvete?

- Det jag berättat för er idag lovar jag är på heder och samvete.

- Men jag undrade just om du känner till det som står under "Underskrift": "Jag försäkrar på heder och samvete att de uppgifter jag lämnat är sanningsenliga..."

- Ja, det står så.

- Var du medveten om att det var viktigt att du lämnade riktiga uppgifter?

- De uppgifter du läste upp för mig har jag aldrig hört förut.

Den åtalade kvinnan berättade också under förhören att hon inte skött något pappersarbete därhemma:

- Under tio år har jag inte betalat en räkning.

Åklagaren frågade vidare om den restaurang makarna drev under en kort tid. Där satte kvinnans läs- och skrivsvårigheter hinder i vägen:

- Jag kunde inte räkna ordentligt och inte ta betalt med kort. Det blev fel med växeln ibland.

- Men du har suttit i kassan ibland?

- Jag har suttit där, inte för att ta betalt av kunderna.

- Har du tagit betalt någon gång?

- En gång när det var en kille som var skyldig min make 80 kronor.

- Känner du till att ditt namn förekom i restaurangens personalliggare och att du skulle arbeta i stort sett dagligen mellan 11 och 21?

- Ja, jag hörde talas om det, att man skulle skriva namnet på den som äger restaurangen i personalliggaren.

Kvinnan hävdar att hon ägde restaurangen på papperet, och att det verkliga arbetet sköttes av personer som senare flyttat.

- Gjorde inte (makens namn) någonting?

- Ibland satt han i kassan. Vi hade restaurangen endast fem månader.

- Funderade du på hur ni skulle tjäna pengar på en restaurang där ni inte arbetade själv?

- Vi kunde inte driva restaurangen. Vi köpte den bara för att vi skulle få lån för att köpa huset.

(Under rättegångens första dag berättade maken om att köpet av restaurangen med kvinnans namn på ägarpapperen var en manöver för att kvinnan skulle få registrerad inkomst och därmed kunna vara medsökande till lånet på det hus makarna köpte.

Restaurangen såldes sedan, då kiosken köptes, alltså den kiosk, som makarna drev då polisen slog till i november förra året.)

På åklagarens ytterligare frågor, som uppehöll sig kring bilderna som tagits på kvinnan i olika fritidssammanhang, framhöll kvinnan att hon endast poserat som om hon dansade ringdans och liknande.

Kvinnan:

- Jag kan inte dansa så. Om jag försökt, så hade jag skadat mig allvarligt.

Åklagaren:

- Bilderna på sidan 182-183 (i åklagarens och polisens förundersökningsprotokoll, anm) där det också tycks vara dans, står du still där?

- Det blåste hårt där. Jag har alltid velat dansa men inte kunnat.

- Bilden på sidan 185... står du still där?

- Ja.

Statsåklagare Kulin fortsätter med frågor om bild efter bild. Samtliga bilder har enligt kvinnan antingen varit posering (dansbilder och bilder på kvinnan i en gunga), engångsföreteelser (dammsugning) eller också visar bilderna något annat än vad de tycks visa (bilder på kvinnan under matlagning visar i stället att hon provsmakat mat som andra lagat).

Dagens förhandling är slut. Den 21 juni inleds med att försvarsadvokaterna får ställa frågor till kvinnan.

Därefter; 21 och 25 och i viss mån 27 juni kommer de viktiga vittnesmålen från utomstående att höras.

Exempelvis från kvinnans läkare samt personal från Försäkringskassan.

Mer läsning

Annons