Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Polisen gör punktinsatser med mobila fartkameror

Ljusskenet lyser upp ett strilande regn vid vägkanten i korsningen riksväg 56 och vägen från Dingtuna. Ännu en fortkörare har fastnat på bild – på en plats som normalt inte har en kamera.

Annons
Rune Stranne, polisinspektör vid trafikpoliseni Västmanland, tycker de mobila hastighetskamerorna är bra.

– Den här sträckan av 56:an går det av bara sjutton, säger Rune Stranne, polisinspektör vid trafikpolisen, när lastbilar och personbilar dundrar förbi i höjd med Vändle.

Det finns alltså inte bara fasta fartkameror som kontrollerar att bilisterna håller laglig hastighet. I vårt län har polisen två mobila hastighetskameror.

När VLT är med den mobila kameran ute i verkligheten, en vardag i tidiga augusti, passerar 600 bilar på två och en halv timme. 19 bilder tas eftersom 19 bilar kör för fort.

Det är 70 kilometer i timmen på vägsträckan. Någon har kört förbi i 107 kilometer i timmen.

– Vi står där det är befogat att göra kontroller för att sänka farten, säger Rune Stranne.

Kameran mäter hastigheten på bilar på 14 meters avstånd. En rejäl blixt lyser upp när en bild tas.

– Det krävs en del, blixten ska ju ljusa upp inne i en bil på 14 meters avstånd, så pass att man kan se vem som kör, säger polisinspektör Rune Stranne.

En kamera är monterad i en polisbuss, den andra ser ut som en fast hastighetskamera, men sitter fast i en släpkärra och fälls upp när den används. Kameran har egen strömförsörjning.

– Den ska klara ett arbetspass, alltså åtta timmar, säger Rune Stranne.

Det behövs bara en polisman för att se till att kameran kommer på plats och kommer i gång, samt att en skylt om kameraövervakning sätts upp något hundratal meter innan kameran.

Kamerorna brukar placeras vid tillfälliga vägarbeten, vid skolor, dagis, inne i stan samt vid korsningar där höga hastigheter ökar olycksrisken.

Hur mycket pengar drar de mobila hastighetskamerorna in genom böter?

– Vi räknar inte så, det stora målet är att få ner farten på vägarna. Man räknar med att den automatiska hastighetsövervakningen räddar 15–20 liv per år.

Han för ett resonemang om vad ett människoliv är värt.

Efter några timmar på fältet kan kameran tas hem igen och tömmas på bilder som genast skickas till Kiruna för bearbetning.

Det är där bilderna från landets alla fartkameror hamnar. Där tas de om hand av poliser som avgör om utredningen ska gå vidare. Civilanställda sorterar bort bilder som är av för dålig kvalitet.

Därefter går polisen igenom vem som äger bilen och jämför bilden med passbilder och körkort. Är det en kvinna som kör en bil ägd av en man kollar man ID-bilder på anhöriga för att lista ut vem som kört för fort.

Sedan skickar myndigheten en underrättelse och ber om ett erkännande eller förnekande. Förnekas brott blir det vidare utredning.

Utredarna i Kiruna får se många exempel på hur förare som kör för fort försöker göra sig oigenkännliga.

Viljan att fortsätta köra för fort är så stor, att en del täcker ansiktet med tidningar eller böcker när de bränner förbi en kamera, berättar Rune Stranne. Han lägger till en fundering om hur det beteendet påverkar trafiksäkerheten.

Mer läsning

Annons